Det som var bra med bokens innehåll var att det som man kanske har fantiserat kring eller drömt om faktiskt har skrivits ner i en bok. Att det mest onaturliga som finns händer i en bok. Det tror jag är bra med bokens handling, och att ingenting är omöjligt att tro eller drömma om. Jag tror att det är en klassiker för att den har en ovanlig och äventyrlig handling som än håller idag, och jag tror att den lockar läsarna mycket med sin handling. Den har också en spännande handling om vad som ska hända i underlandet. Jag tror att han ville skriva boken för att han gillade det sättet att skriva på. Att använda mycket fantasi och övernaturliga saker när han skrev boken för att det skulle locka läsarna och de skulle tycka att det var en intressant handling. Det jag tror att författaren också ville förmedla är just att det inte finns någonting som är omöjligt att tro eller drömma om. Man märker inte riktigt vilken tid boken utspelar sig i, eftersom att man inte märker det kring personerna eller miljön. Men jag tror att det kanske utspelar sig omkring år 1800-talet eller något sådant. Jag tyckte att boken var ganska bra. Det som jag tyckte om var att det var mycket fantasi och äventyr i boken, och att den hade en intressant och bra handling som lockade mig. Det som jag tyckte var dåligt var att den var lite långtråkig att läsa och att det inte hände så mycket i boken mer än att hon gick runt i underlandet och stötte på personer och så. Jag tyckte t.ex. att filmversionen med Jonny Depp var bättre än boken eftersom att det var lite mer action i den och att det hände lite mer i den. Jag tycker att Alice i Underlandet är en fantasi bok med mycket äventyr i förutom att det är en klassiker. Jag kommer ihåg en av de första scenerna när Alice ramlar ner i kaninhålet och kommer till en annan värld. Då hon dricker av en dryck så att hon blir liten och när hon äter av en kaka så att hon blir stor. Sen blir hon liten igen så att hon kan få tag på nyckeln som leder till en dörr som finns i rummet, så att hon kan komma ut till Underlandet. Mina tankar kring detta är att om jag hade varit i Alices situation själv så skulle jag först och främst varit väldigt rädd. Att ramla ner genom ett kaninhål och komma till ett helt främmande land. Jag hade nog också varit väldigt förvirrad vad jag skulle ta mig till när det skulle ligga en dryck på golvet som det står "drick mig" på och en kaka som det står "ät mig" på, så skulle jag vara väldigt rädd och fundersam över det. Jag tror inte att jag hade ätit kakan eller druckit drycken på en gång. Utan jag hade nog kollat vart jag hade kommit och kollat runt lite först innan jag hade ätit eller druckit av något som jag inte visste vad det var. När författaren skrev boken så använde han ett berättarbegrepp som var att han skrev med mycket dialoger som gjorde att man förstod vad som hände. Boken är också skriven med mycket fantasi och äventyr. Boken är inte så jättelika de böckerna som jag har läst innan. Men jag har väl läst någon bok som påminner om den, att det är en person som kommer till ett annat land på ett eller annat sett och träffar okända människor. Men jag har sett många saker på tv och film som har många likheter med Alice i underlandet. Att de kommer till ett främmande land och träffar varelser som de inte har stött på tidigare. Det finns säkert tusen filmer och tv-serier som handlar om det. Ett exempel är "Arthur och minemojerna. Det handlar om att han är i en verklig värld först och sedan kommer till en helt annan värld och stöter på annorlunda varelser. Jag tycker inte att den här klassikern är lik någon annan klassiker som jag har läst ur, utan den skiljer sig mycket ifrån de andra klassikerna. Den skiljer sig ifrån dem andra eftersom att det är mycket fantasi i den och att det händer mycket overkliga saker i den. Man märker också att de författarna som har skrivit klassikerna använder olika sätt att skriva på. Jag kan inte känna igen mig i något av detta som har hänt i boken som har hänt på riktigt i min vardag. Förutom att det kanske finns en likhet. Det är att istället för att ramla ner i ett kaninhål och komma till ett okänt land, så är det ju samma sak att t.ex. åka till ett okänt land och träffa okända människor som man aldrig har träffat innan och att det är lite samma situation. Det är en av likheterna som har hänt mig i verkligheten, och det tycker jag är den enda likheten som jag kan se efter jag har läst boken.
